Vecka fem

Hungerspelen och hundsällskapet. Tänker att den här veckan kommer att bli rätt så bra.

Raw

Imorgon och tio dagar framöver kommer jag att detoxa. I tio dagar kommer jag att vara en sån där high raw-vegan och jag tänker att det här kanske visar sig vara en livsstilskeeper. PEPPEN ALLTSÅ!

Det stora misslyckandet

Det är nyårsafton 2011 och jag står vid en järnvägsstation i en snötäckt alpby och funderar över mina nyårslöften. Det där med att börja träna, äta nyttigt och börja kolla folk mer i ögonen känns liksom redan gjort och jag vill få ut mer av det 2012 som jag har framför mig. Ni vet hur man tänker: vem vill jag vara det här året? Vad vill jag få ut? När det första fyrverkeriet väl har ebbat ut kommer jag på det. Det är nyårsafton och 2012 vill jag vara George Berger och sjunga I’ve got life på ett bord. Jag ska lära mig texten utantill och om exakt ett år ska jag visa vad jag lärt mig genom ett lagom avslappnat uppträdande, gärna iförd en blommig väst och utsvängda jeans.

Någonstans under bland alla hemtentor, krossade hjärtan och resor till andra sidan Atlanten föll målet liksom lite i glömska. Det enda som jag ville få ut av 2012 glömde jag bort. Här och nu lovar jag därför att sona mina synder och göra ett hejdundrande framträdande under nästa nyårsmiddag. Det visade sig att det istället var 2013 som var året då jag fick freedom, brotha’.

Hundarna i mitt photo booth-liv

Sedan jag skaffade mig min dator för tre år sedan har jag samlat på mig 325 bilder och 41 filmer i mitt photo booth-bibliotek. Merparten av bilderna föreställer mig i poser som gör allt för att framhäva mina fina respektive fula drag medan man i filmerna främst kan höra mig träna på svenska dialekter i olika, mer eller mindre kreativa skådespel med mig själv (favoriten just nu: något jag själv tycker påminner om Nour El-Refais drömdialekt).

Förutom att spänna mina muskler och läsa upp diverse dikter med skiftande prosodi i photo booth får även hundarna i mitt liv vackert finna sig i att för alltid sparas in i datorn. Dagar som denna, när hundsuget ligger som en klibbig hinna i luften fungerar bilderna som ett ganska bra substitut.

Här är ett litet urval:

Instagram och kvinnokamp

Idag togs min reinstaoskuld. Drömmen vore ju att alla ens första gånger var lika feministiska.

Elen och jag

De två senaste dagarna har jag lekt elektriker. Jag har bitit mig i tungan och kliat mig i huvudet samtidigt som jag har kapat koppartrådar, kopplat ihop sladdar, bytt adapterar och gjort om och gjort rätt. Nu lyser mitt traderafynd i mitt vardagsrum om än på fel plats. Så småningom ska den hängas om men för att göra det krävs en borrmaskin och en förmåga att kunna arbeta på högre höjder (en förmåga som jag tyvärr inte besitter då jag alltid verkar svimma när saker ska göras ovanför mitt huvud), så jag får del två av belysningsprojektet vackert vänta på att någon förbarmar sig över mig och min lampa.

Såhär ser den ut, den lilla lampan…

…och här har ni mig, den lille elektikern

Saker jag gjorde istället

Det jag gjorde istället för att sova:

Stressen

Vaknade med ett ryck i tron om att jag hade försovit mig och försummat dagens alla antaganden, 30 minuter efter att jag somnat. Fick snopet krypa tillbaka ner i sängen men med en hjärna på högvarv och med en bultande puls är chansen att jag ska kunna somna om rätt så låg.

Ikväll har jag firat en nybliven 24åring och imorgon ska jag fira min egen övergång till vuxenlivet genom att gå till barnmorskan på min första cellförändringsprovtagning (se vilka ord man får dras med när man blivit för gammal för ungdomsmottagningarna). Önskar bara att hjärnan och hjärtat ville lugna ner sig så att jag kan somna och få det hela ur världen.

Bobbi Gibb och jag

Sprang mina fem kilometer med Gardell och Värvet i öronen och kände mig som kungen när jag var färdig. Jag var kungen. På mitt löpband. I verkliga livet tycker jag att både Gardell och Värvet är lika mycket kungar som jag är.

Morgondag