Vaknade med ett ryck i tron om att jag hade försovit mig och försummat dagens alla antaganden, 30 minuter efter att jag somnat. Fick snopet krypa tillbaka ner i sängen men med en hjärna på högvarv och med en bultande puls är chansen att jag ska kunna somna om rätt så låg.
Ikväll har jag firat en nybliven 24åring och imorgon ska jag fira min egen övergång till vuxenlivet genom att gå till barnmorskan på min första cellförändringsprovtagning (se vilka ord man får dras med när man blivit för gammal för ungdomsmottagningarna). Önskar bara att hjärnan och hjärtat ville lugna ner sig så att jag kan somna och få det hela ur världen.
Det lilla livet 