Vind i örat

Vinden ven i lillhundens öron på vår morgonpromenad idag. Hon har blivit så gammal nu lillhunden, en gammal och skröplig tant med världens finaste öron.

Vårtermin

Idag hade jag vårterminens första seminarium. Enligt de sociala medierna sken solen i helgen. Solen sken medan jag krängde varor i bunkern till galleria och inte fick uppleva annat än morgonmörker och kvällsmörker. Idag fanns typiskt nog inget solsken som kunde vittna om att vårterminen är teminen som går mot ljusare tider och innebär mer än bara januarimörker och gråslaskig snömodd.

På vårterminens första seminarium matades jag full med information om vad som komma skall och min hjärna har överhettats och står nu i stand by-läge. Det är min sjätte termin av tio och min sista termin i svenska och det är nu det gäller. Det är nu jag ska skriva min C-uppsats om bloggar i skrivundervisningen och konstruera prov med hög validitet. Det är nu jag ska vara en skötsam student och inte skjuta upp något till sista stund.

De där planerna jag hade på att åka på solsemester, skaffa hund och ha en lugn vår har efter dagens seminarium hastigt fått dras tillbaka till förmån för en vår fylld av enbart uppsatsångest. Fast ångest är fel uttryckt. Jag ser lika mycket fram emot den här våren som jag skräms inför tanken på den. Skräms inför att det jag ska göra är större och viktigare än något annat jag tidigare gjort, vilket jag på samma gång längtar efter. Jag är glad över att min handledare verkar fantastisk och att jag har mina fina kursare att få bolla tankar och idéer med. Den överhettade hjärnan gjorde mig extra känslig idag och den tillgivenhet jag kände i det lilla seminarierummet på Stockholms universitet gjorde att januarimörkret kändes långt bort.

Om två dagar har jag en dejt med läraren, om fem dagar har jag varit singel i exakt ett år, om etthundrafyrtio dagar har jag lämnat in min C-uppsats och redan nu slår det här året förra med hästlängder.

15 jan

Andas ut och förbereder mig mentalt inför det som komma skall: 48h-tentan. Från klockan 10.00 imorgon och 48 timmar framåt kommer jag att ta igen alla förslappade pluggdagar under den här kursen och försöka skriva 5 sidor om något jag inte har en aning om. Vi ses på andra sidan.

Kära världen

Kära världen! Idag drömmer jag om en egen hund och målar naglarna silvriga inför dejten med läraren som jag ska springa iväg på nu. 2013 är rätt så schyst än så länge.

2013

Känner väl som Petter ungefär:

Julen

Det är annandag och julen är över för i år. Nu är det inte långt kvar av 2012. Tack för det kära tiden.

December

När man jobbar i en bunker till galleria och bara träffar kollegor och kunder hela dagarna blir perspektiven på livet en aning skeva (julklappshetsen blir dessutom skrämmande påtaglig när man jobbar på ett designtorg). Vad har det varit för väder? Hur har trafiken rullat? Vad har hänt i politiken? Hur har mina vänner mått? Hur har mina icke-vänner mått? VAD HÄNDER I VÄRLDEN?

Om bubblan och perspektiven till en början var efterlängtade blir umgänget med mig själv lätt enahanda efter ett tag. Trots att jag gör vad jag kan med 1Q84 och De halvt dolda kryper det skinnet och jag önskar mig en ledig morgondag och en kväll med öl och socialt umgänge.

Hundvakt

Vaktade den finaste lilla hunden i en vecka. Nu är hon hemma hos sin riktiga matte och jag saknar redan de små mjuka trampdynorna och den lurviga lilla kroppen som bara ville bli klappad och gosad med.

November 2012

Ordnigen är återställd. Ser på livet med andra ögon nu.

Ett syndrom

Vaknar upp på en varm axel och är alldeles för kär och full av oxytocin för att det ska vara lämpligt. Vill så mycket men som sagt, det är oxytocinet som talar och snart borde ordningen vara återställd.