Jag hade tappat både lösenordet och lusten för den här kanalen, som kan hända. Nu har jag hittat lösenordet men jag samlar fortfarande energi nog till att få till fina formuleringar och annat irrelevant. Tills dess att jag är tillbaka med full kraft kan jag rekommendera er som har svårt att förstå hur små och stora vi är i förhållande till storheten i universum att spana in den här hemsidan.
Här sitter jag, återigen på Stockholms universitet och dricker vatten med aktivt kol i och skriver vackra meningar om syfte och metod i min fantastiska uppsats. Dokumentet är numera hela sex sidor långt (tackar!) med försättsblad, källhänvisning och en sidas felaktig metod inkluderat. I alla fall: känner mig som en mästare och kommer att fira min studiesuccé med tennbröllop på blodgivarcentralen, kompishäng och lite sportande så som en mästare bör. Om en sida tar jag min blytunga ryggsäck och beger mig västerut men fram tills dess ska mina fingrar knappra frenetiskt i mitt wordokument som jag tillfälligt döpt till “uppsats1”. Haj!
Gunnars pappas hund sov här i veckan. Jag passade på att fylla på mitt förråd av photo booth-hundbilder + fota lite med iphony pga den totala lyckan. Ni fattar va?
Jag var på min lillebrors studentskiva igår.
Kände mig ung när:
…jag fick visa leg i dörren
Kände mig gammal när:
…vakten sa att jag var gammal.
…jag insåg att jag hade glömt bort att när det står att eftersläppet börjar klockan 22.00 betyder det inte att man måste komma 22.00 prick.
..övriga i lokalen började “wooooha” till musik som jag aldrig tidigare hört.
…jag såg övrigas blick när jag hällde upp ett glas vatten från en kanna som stod i ett hörn och drack.
…faktorerna som att jag var ungefär fem år äldre än övriga på stllet fick mig at känna mig som deras lärare snarare än en i gänget.
Sitter vid datorn och tar fram mina anteckningar som skrivas rent och matchas in i uppsatsmallen på datorn. Jag har fem timmar på mig innan min kille kommer och jag vill hinna skriva så pass långt att vi kan hänga och kolla på the Wire utan att jag har ångest. Jag läser igenom mina anteckningar och en dålig låt kommer på spotify. Måste byta. Ägnar tio minuter åt att uppdatera min marslista och känner mig plötsligt väldigt trött. Tittar på klockan och ger mig själv en pluggpaus på 20 minuter för en powernap. Lägger mig i sängen och somnar in direkt. Vaknar av väckarklockan och börjar läsa lite i min nya bok för att vakna till. Kollar på klockan och inser att en timme har gått utan att jag skrivit en rad och att det är dags för middag. Bestämmer att jag får äta middag men att jag därefter måste styra upp min pluggsöndag. Går till kylskåpet och inser att jag varit på semester och att det således är tomt. Går till affären och handlar mat som jag sedan lagar. Läser lite bloggar till det och bestämmer att nu, nu är det dags. Tittar på klockan igen och ser till min förskräckelse att de som tidigare var fem timmars pluggmöjlighet nu reducerats till tre. Får ångest och tar fram mina böcker som jag plockat undan i den städräd som jag klämde in någon gång mellan napen och middagen. Jag har nu tre timmar på mig att skriva de sidor som egentligen skulle ha lämnats in i fredags och jag sätter mig ner och skriver det här.
Är dock mycket nöjd över dessa söndagsaktiviteter: flugit flygplan med släkten utan att någon dog (dock ej så mycket min förtjänst men ändå), träffat Julia som hastigast, joggat, skrivit här, packat upp, städat, handlat bra mat, skaffat mig ett fjärde extrajobb OCH lagat min mapp som gick sönder i resväskan. Den är inte helt förgäves den här söndagen, och nu ska jag skriva på uppsatsjäveln och allt.
Jag vill tipsa om två artiklar, ett blogginlägg, två människor och en pjäs. Här kommer tipskavalkaden:
Förutom Jonas Hassen Khemiris (är för övrigt alltid så himla kär i den mannen. Han har dessutom skrivit Apatiska för nybörjare som går på Stadsteatern nu. Det är kanske på riktigt den bästa pjäs jag sett. Se den!) välformulerade och träffsäkra brev som jag tror kanske halva min vänsamling på facebook redan läst och delat (för den som ännu inte gjort det finns den här och den ska man läsa) tycker jag att den här artikeln också ger en bra bild av papperslösa i Sverige.
Sedan har Nanna Johansson som jag skrev om ungefär innan jag åkte till Ungern skrivit en himla bra text om rasism. Den kan man också läsa.
Blir så ledsen över hur vidrigt det här landet kan vara.
Jag är hemma. Budapest har varit härligt trots att vädret varit inte alltid varit på vår sida. Jag sprungit och spatserat längs Donau och fram om och tillbaka på gatorna på Pestsidan men tror kanske att jag väger dubbelt så mycket som innan jag åkte med tanke på all god mat jag ätit. Det är tur att jag har lite extra energi att ta av för när jag kom hem möttes jag av att jag nu fått en liten familj:
Nu är jag i alla fall hemma och måste skriva uppsats och städa lägenheten. Kanske två av mina favoritsysselsättningar.
Fick promenadsällskap på lunchen av de här två. Vi gick längs Årstaviken med solen i ögonen och pratade mest om detox och killar, som man gör. Förutom att promenera i solsken har jag nu äntligen börjat med materialdelen av min uppsats, dock utan större entusiasm. Det finns så mycket annat jag vill ägna min tisdag åt men man får som det heter helt enkelt bita i det sura äpplet.
Det lilla livet 